Reklamiska

Kommersiella annonsörer är de överlägset vanligaste. När man talar om reklam, är det överhuvudtaget kommersiell reklam som avses. Men inte riktigt all reklam syftar till ökad försäljning. Det finns till exempel samhällsreklam, som när Försäkringskassan eller Sveriges Television behöver kommunicera med medborgarna. Och så finns de ideella organisationerna. Amnesty, Cancerfonden, Barncancerfonden, Bris, Frälsningsarmén och en rad andra. Även dessa gör reklam, och på ett sätt skiljer den sig inte så mycket från annan reklam. Det handlar ju om att väcka intresse och få oss att öppna plånboken.
En skillnad är ändå själva grunden. En ideell organisation finns till av en allvarlig orsak. Man vill bidra till att förbättra världen ur någon specifik aspekt. Kanske är det detta allvar som gör att det har dröjt längre för de ideella organisationerna att börja använda humor i sin marknadsföring. Flera av dem har dessutom budskap som kanske är omöjliga att kommunicera annat än allvarligt. Politiska fångar, barnmisshandel eller cancer går helt enkelt inte att skämta om. Men Gud, då? Kanske går det faktiskt att skämta om sådant, vilket Frälsningsarmén tycks bekräfta. I en rad kampanjer har man drivit med både sig själva och Gud.

Det här är en annons från 1997, mitt i det ironiska 90-talet. Och visst är budskapet ironiskt, men med udden riktad mot annonsören själv. Frälsningsarmén begär inte att vi ska älska deras musik. Men inte nog med det, man förstår att vi till och med kan ogilla den. Budskapet är att Frälsningsarmén är så illa tvungna att ge sig ut och spela, för att få in pengar till välgörande ändamål. Om pengarna hade kommit in ändå, hade vi sluppit höra eländet. Det vill säga, om vi sätter in pengar så minskar Frälsis behov av att samla in pengar på stan. Rubriken är alltså både sanningsenlig och logisk. Ändå spelar den på våra fördomar, med tydlig och sympatisk humor.
Nästa annons har samma grundtanke. Den är från 1999.

Det visade sig vara framgångsrikt att skoja med sig själv. Här har man lyckats få en fin samling svenska artister att ställa upp gratis på en cd. Överskottet av försäljningen går till Frälsningsarméns insatser för samhällets behövande. Framgångarna fortsatte för den ideella organisationen, som vågade använda humor för att nå ut med sitt allvarliga budskap. Det gick så bra att man till och med gick ännu längre och blandade in Gud själv.

I denna avslutande Frälsisannons från 2002 är ironin borta. I stället har man valt en klassisk ordlek, men den är inte särskilt långsökt. Alla vet att Gud genom Bibeln har gett människorna tio budord. Att anordna en auktion till förmån för behövande ligger i linje med verksamheten. På en auktion handlar det om att bjuda på föremål. I tillägg till tio Guds bud vill Frälsningsarmén nu alltså ha ytterligare några hundra.

Till och med detta fungerade, även om en och annan säkert både höjde på ögonbrynen och rynkade pannan. För de flesta var det ändå i sin ordning, eftersom vi vet att Gud och Frälsningsarmén är polare. För säkerhets skull lät man Siewert Öholm stå som garant för det vederhäftiga. Det var han som var auktionsutropare.

En betydligt mer profan annonsör, Hemglass, har under 2000-talet använt ett liknande grepp: Hemsk musik. God glass. Även detta är reklam som inger sympati, eftersom den visar på självinsikt.