Reklamiska

 Det kan vara svårt att tro det, men det fanns en tid då reklamen inte var rolig. Det var i och för sig längesen. Men när man betraktar annonser från de 100 första åren, är de sällan kul. Om de är kul, är det för att tiden som har gått har gjort dem roliga. En oavsiktlig sorts humor, alltså.

Precis som man kan förvänta sig är det inte heller särskilt skrattretande att leta bland annonser från 1939 till 1945. Men faktum är ändå att ett av ytterst få exempel på humor dyker upp just då. En riktig humorklassiker drabbar Sverige mitt under brinnande krig. Det är inte den lättsamma sorten, utan den typ av humor som syftar till eftertanke. Jag tänker på En svensk tiger.

Kampanjen omfattade pins, affischer och bordsinlägg(!) förutom annonser. Det är förstås genialt. Med enkla medel fick man en nation att enas kring ett budskap som kanske just på grund av ordleken blev extra lätt att komma ihåg.

Som exempel på reklam där humorn fungerar som tankeställare är det inte bara tidigt ute. Det är också en isolerad företeelse. Det dröjer i princip fyrtio år innan feel bad-reklamen återkommer. Den får en renässans på 80-talet, och sen dess är den vardagsmat. Trafiksäkerhetsverket, Lantbrukarnas Riksförbund, Handikappombudsmannen och En rökfri generation är bara några exempel på annonsörer som har utnyttjat samma teknik. Men det är alltså en betydligt senare historia.